Jag läste ut en bok igår natt på jobbet. Igelkottens Elegans. Vacker, klok, rolig och nära. Bra bok helt enkelt!
Det jag ville skriva om är den där känslan man har i kroppen när man slår ihop pärmen efter sista sidan i en riktigt bra bok. Man andas ut, håller kvar berättelsen lite och väntar ett ögonblick med att återvända till verkligheten. Känslan är densamma som när man sett en väldigt bra film, och inte riktigt kommer sig för att stänga av förrän eftertexterna rullat helt färdigt. Skillnaden med en bok är att världen är ens egen, inte delad med någon. En film ser rent visuellt likadan ut för alla, medan världen och personerna i boken bara finns i ditt eget huvud, i din egen fantasi. Ingen annan kan se dem, och kanske är det därför känslan blir så stark? Ingen annan kan höra deras röster, se deras ansikten och följa deras historia, inte på samma sätt som du.
Det är nog det jag gillar med att läsa en riktigt bra bok jämfört med att se en riktigt bra film. Det är mellan mig och dem, och ingen annan. När jag lägger ner boken vet ingen annan än jag vad vi delat, och de guldkornen kan jag bära runt på i smyg och plocka fram när helst jag vill.
Läs boken förresten. Den var jättebra.
3 kommentarer:
Haha, yes i will! Men jag är nog ganska tantig av mig ibland. Märks att åren går, hahaha.
böcker e snäppet värre en VHS, morgondagens barn vet inte vad en VHS kasset är och enligt darwins teori vet inte morgonsdagensbarnbarn vad en bok är! haha nä då, eller jodå! men jag skriver på en bok nu och läser en!! jag går två steg bak för varje steg fram:P som en krabba!
krabbor går väl åt sidan?
Skicka en kommentar