The Test

Efter gårdagens ekonomiska och psykiska sammanbrott, hjälpte min stöttepelare i tillvaron (Linus) mig att äntligen öppna ett norskt sparkonto. Dags för översikt, budgetering och ett aktivt sparande! Det här borde jag såklart ha gjort i januari förra året, men det har helt enkelt blivit en av alla de där sakerna man aldrig tar sig för. Skittråkiga saker kallas de visst.

Såhär är det: jag är usel på att hålla i pengar. Har alltid varit och kommer nog dessvärre fortsätta vara. Jag vet dessutom vad jag gör för fel, vilket kan ses både som ett bra steg i rätt rikting, och som ännu ett tecken på hur dålig karaktär jag har i frågan. Jag går inte och bränner varenda öre på svindyra jeans, märkeshandväskor och drinkar på krogen. Jag tar inte lån på lån på lån, varken av vänner, familj eller sms-banker. Jag gör inte oplanerade och ogenomtänkta storköp (det tog mig ett halvår att köpa ny laptop). Mitt problem är många-bäckar-små-fällan.

Jag vet att jag inte är ensam om att ha trillat i den. Ni vet, den där "oj, bara 79,50 på rea.. och köper jag en till får jag den tredje på köpet.. och halva priset på jeans som har kostat 800 kronor!"-grejen som får en att tro att man genom att köpa en massa billiga saker och kläder, gärna på rea, helt plötsligt har sparat pengar genom att handla. Matematiken som säger att tre tröjor för hundra kronor styck faktiskt kostar lika mycket som en tröja för tre hundra, får aldrig riktigt fäste.. och vips har man "sparat" en slant igen.

Well well, jag tror ni förstår vad det handlar om.
Igår hjälpte hur som helst Linus mig att äntligen få till ett sparkonto (han gjorde det åt mig medan jag satt bredvid och såg ynklig ut), och förde över det allra mesta av mina pengar dit. Kvar lämnade han endast 900 kronor, som jag som ett experiment ska försöka klara mig på fram till 9 nov, då vi får vår nästa lön.
Pust.
Nio hundra kronor.
Okej. Det ska gå.

Jag har redan fått genomgå det största eldprovet, då jag gick en liten sväng på stan idag och insåg att höstens största rea har slagit ner som en bomb i varenda klädaffär i stan. Jag fick hjärtklappning och masochist-teasade mig själv genom att gå runt och i alla fall titta lite. Inte köpa, inte ens prova, bara titta. Självklart hittade jag en massa snygga grejer som jag till och med spanat på förut till vrakpriser, och visa-kortet brände i väskan...
Men jag klarade det!
Hurra!
Jag gick därifrån igen utan så mycket som en endaste liten påse!
Det sög, men jag klarade det.

Så nu är jag redo. En ny, ekonomisk Frida står redo att se dagens ljus, och hon faller inte för frestelser och fällor, i vilken Ta-3-betala-för-2-form de än visar sig.

Bring it on.