Kungen är död, länge leve kungen

Även de starkaste krigare åldras och försvagas.
Även de mest uthålliga härförare möter sin överman i tidens envist tärande tand.
Även kungar skall falla.

Jim, vi minns dig.
Och vi väljer att minnas dig som du var i din ungdoms prakt.
Vi minns hur du trotsade döden redan din första dag i livet, genom dina egenskaper som "minst ful" i syskonskaran.
Vi minns hur du dödade skator.
Vi minns hur du försvann i fyra månader. Och återvände.
Vi minns din apati, din misantropi och ditt djupa förakt för allt vad nöjen och förströelser heter.
Vi minns din likgiltighet inför vår dyrkan.

Vi minns hur du lekte. En gång.
Vi minns din resistenskraft mot veterinärens droger, och hur du envist stirrade ut honom och tvingade honom till hästdoser innan du gick med på kastrering.
Vi minns hur sissy du blev efteråt, och hur du började med den överraskande vanan att skoningslöst ta plats på våra magar i soffan och köra in klorna i våra halsar när du kraxade av välbehag. Spinna kunde du aldrig. Det fyllde väl ingen funktion för dig.
Vi minns dina slagsmål.
Vi minns hur du parade dig med allt på fyra ben, och hur du besudlat både vår bil och vår korgstol.
Vi minns din märkliga älskare/pappa/bror/livskamrat/who cares?-relation med Pamela.
Vi minns dina magrutor.
Vi minns din bistra uppsyn och din motvilja, men även ditt livsnjutande och hur du varje vår fann den första varma solfläcken på köksgolvet och spenderade hela dagarna där.

Jim, vi minns dig.
Vi minns dig och vi kommer att sakna dig, ditt älskade fula skrälle till katt.
Vila i frid.

Just ja

Jag glömmer, som man gör varje år, att jag bor i Skandinavien. Tvärt emot det hoppfulla sätt på vilket jag igår såg fram emot balkonger och grusvägar, tvingas jag idag konstatera att det kan kräksnöa precis lika mycket i mitten av mars som i mitten av december.

Just ja.

Så är det nu

Det börjar bli vår, noterar jag. Smutsig asfalt tittar fram, och jag blir genast 9 år och kan höra ljudet av hopprep som slår mot gruset. Det är mitt bästa vårljud.

I livet rullar det på. Jag fick tummen ur och har äntligen kommit igång med körkortet. Hade första lektionen i måndags, och teorikursen drar igång i dagarna med. Det känns bra, och helt klart genomförbart. Det är till och med rätt kul att köra, och inte alls lika otäckt och skitsvårt som jag trodde. Tji fick jag.

Det ryms lite studier vid sidan av det med. Franska och Kulturjournalistik har det ju blivit, och det är också kul! Ganska lagom för att fylla dagarna och hålla hjärnan i trim. Visst ser de snygga och ambitiösa ut bredvid varandra? Jag menar det!

Därimellan blir det mycket The Office och kaffe. Jag spanar ofta ut på balkongen, och så snart temperaturerna blir lite anständigare är det jag som släpar dit en liten blomma, en ljuslykta och schyssta sittplatser. Dessvärre är det sol där mellan kl 9-9,30 ungefär... men man får ta det man får.

Hundvakt

Idag såg jag en lapp på Ica.

Det stod att Ludde, en bichon frisé på 1,3 år söker nån som kan ta hand om honom dagtid 2-3 dagar i veckan. Och så var det en bild. På världens sötaste lilla vita trollbollvovve som bara sa ta hand om mig, Frida. Lek med mig!

Hur ska jag kunna låta bli?

Seriöst?

Sverige, till sist

Hej världen, it's been a while.

Jag verkar vara helt oförmögen att författa ett enda ord så länge jag befinner mig i vårt västliga grannland - men nu är det slut på den skiten.

I'm back.

For good.

Kl. 04 på lördagsmorgonen rullade en fullpackad Skoda Octavia in i Hudiksvall efter en lång, krokig, hal och mycket trevlig resa från Tönsberg. Det är först nu, på måndag kväll, som jag börjar komma ikapp och verkligen känna att det är klart nu, vi är hemma, vi ska vara här. Inget tåg om två veckor, ingen stress med att hinna träffa alla, inga resväskor, ingenting. Bara hemma.

Det känns bra. Jag var rädd att jag redan efter ett par timmar skulle känna att jaha, vad fan ska jag göra nu då? Men det gör jag inte.
Jag har min lilla kurs. Jag ska ta körkort (måstemåstemåste). Jag ska eventuellt försöka lära mig och tenta av gymnasiefranskan. Vänner ska hälsas på, jag ska hålla igång träningen, nån resa ska planeras, kanske ett högskoleprov, kanske lite ditt och datt.
Jag tror det kommer att räcka finfint.

Får jag tid över ska jag försöka lära mig arabiska.

Kort sagt: vi är hemma nu, och själen mår bra.

Kram på er tammefan.

Levin, Kitty, Pamela och jag

Hemresan gick bra, och det var bara sista tåget vi fick vänta på. Rullade in i ett snötäckt Hudiksvall en timme sent, stuvade in väskorna i bilen, gav Linus en puss och åkte ut till Norrhoga. Jag skulle kunna dra ett par tusen tecken om de 1,5 meter höga snövallarna som följer infarten, doften av hyacint i köket, det hemtrevliga knastrandet från veden i pannan och ännu ett gäng romantiska bilder av julmys - men jag tror ni fattar.

Det tog mig två dygn att ens slå på datorn.
Jag har inte sett en minut på tv.

Jag har suttit i fåtöljen, med Pamela (katt) som sällskap, och börjat på band 1 av 4 av Anna Karenina från 1928. Det är läderpärm, det är "togo sina ägodelar" och "voro mycket glad", det är Moskva och det är underbart.

Evelina gav upp försöken att ta sig till Varberg, och kommer fira jul med familjen Sund här ute, och det är jag jätteglad för! Är det någon gång man vill kunna bjuda till lite och låta hemmet stå öppet för nära och kära så är det väl nu?

Nu har jag en kaka att baka, lite paket att slå in, en förkylning att kväva i sin linda, och en massa ryssar att lära känna.

Ni får ringa om ni vill nåt. På återseende.

God jul!

I'm coming hooooome!

Om 30 timmar åker vi hem för att fira jul.
Vi har haft två veckors semester sen i mars, eller februari t.om för Linus.

Det är rätt snålt, och det tar ut sin rätt.
Men nu ska vi hem för att fira jul.

Jag håller alla tummar och tår och ber till vädergudar, tåggudar, tidtabellsgudar och övriga som skulle kunna ha en chans att fucka hemresan att de snälla, snälla, snälla bara ska låta bli det. Det är mycket att hoppas på med de prognoser man ser nu, men hoppas kan man alltid.

Hem ska jag i alla fall, om jag så ska lifta, krypa, simma och gå.

Skulle för övrigt kunna skriva ett inlägg med bibliska proportioner om hur jävla skönt det var att gå hem från jobbet efter sista dagen i fredags, men jag orkar inte.
Det var helt enkelt jävligt skönt.
:)

Köpte förresten en hyacintlök för ett tag sen, och nu har den slagit ut. Det luktar jul. Wiie!