I spit on your grave

Jag har kopt en ball t-shirt pa en ball skivaffar i Greenwich Village. Jag ar ball.

Barnes & Noble

Dar vill jag bo. Varldens finaste bokaffar och jag skulle kunna ga dar i flera dagar utan att trottna antagligen. Tre vaningar med bocker och tidningar fran golv till tak. Allt fran skonlitteratur till mangatidningar, fotobocker, 3 hyllor musikbiografier och bara massa, massa, massa bocker. Jag alskar det. Bokaffarer gor mig lugn i sinnet. Pa riktigt.

Blev sarskilt sugen pa en superfin laderinbunden utgava av Shakespeares samlade verk, och en likadan utgava med Grimms sagor, med illustrationer och allt. Det skulle kannas bra att titta upp o bokhyllan och se dem dar. Jag gillar bocker. Alltid.

Kopte Snuff av Chuck Palahniuk. Det blir en bra uppfoljning till Jenna Jameson.
Porrbocker ar roliga bocker.

Imorn blir det heldag pa Naturhistoriska. Som en liten familj!

Broadway is dark tonight..

..Men det ar det ju iofs varje kvall. Och har blir morkt ganska tidigt. Men varme finns det kvar! Arton harliga grader motte oss nar vi klev av planet, och det var fan inte fy skam. Efter en lang promenad och en taxiresa tog vi oss in pa vart fantastiska lilla enstjarniga hotell. Anledningarna till avsaknaden av fler stjarnor:

• Hal i vaggen
• Dorrvred som lossnar ibland
• 1 enda lampa i varje rum (lysror utan skarm)
• Badrum i korridoren
• Utsikt mot en grand
• Ingen mat
• Trasig tv
• Valdigt manga harstran i badkaret
• Sanggavel som inte sitter fast i madrassen utan star lutad mot vaggen for syns skull

...och lite mer. Men vi gillar det!!

Staden ar stor och helt arligt en smula overvaldigande, men vi har gott om tid att ta oss an den och jag gillar det jag ser.

Vi agnar oss hittills mest at att helt enkelt ga omkring och glo. Det funkar fan bra.

Om ni ser Letterman nagon dag, och de har ett inslag nar de haller ner ett fett gang pumpor ner pa backen, kan jag skryta (eller det ar inte ens skryt) med att vi sag det live igar. Tjo! Allt kan handa i New York! Eh.

Puss pa er!

Baglady

Ifall ni inte visste:

Det är lite lurigt att packa inför tre månader.

I en 45 cm väska.

Till rätt olika klimat.

Sista natten man är hemma.

Men skam den som ger sig!

Imorn kväll bär det av till Arlanda, och sen vidare ut i stora världen. Resdagbok kommer när som helst, så då får nog den som vill följa mina öden och äventyr i första hand göra det där istället.

So long, sailors.

Frida doin' the Straddlin' Boots

Ja, okej då. Jag kan inte sitta inne på sånt här material utan att dela med mig. Och jag vet att ni vill se.

Ni vill se mig dansa linedance.
And I won't let you down.

Jag bjuder till och med på att jag dansar fel. Märk hur alla vänder sig om, utom jag. Det är att dansa fel. Och det gör absolut ingenting.

Det är jag till höger i svart, om ni av någon anledning skulle missa min starquality.

Enjoy the Ullstrumpers, muthafukkahs.

Up north

Jag och Linus har varit i Piteå och hälsat på hans mamma och syster. Det var mysigt. Det här gjorde jag:

• Sjöng för en njursjuk hund. ("Sång- och musikstund för hund med Sund")
• Dansade linedance med Lillpite Ullstrumpers Linedance
• Byggde asfett Domino på köksbordet, med balla spöken och små vagnar och grejer
• Fick förstoppning

Heja Pite!!

Terapi

Jag har vetat ett tag att jag inte kommer fira jul hemma i år, vilket blir en first time för mig. Jag har vetat det ett tag, men det är nu det har börjat sjunka in ordentligt. Jag måste bearbeta det här lite, och jag tar mig friheten att göra det på alla sätt jag känner att jag behöver.

Alltså:

Jag sjunger julsånger.
Jag luktar på tända ljus (fast inte för nära).
Jag äter clementiner.
Jag längtar efter snö.
Jag spelar julsånger på piano och sjunger lite stämmor med mamma.
Jag går runt i raggsockor.
Jag vill se gamla musikaler med Fred Astaire på förmiddagarna.

Terapin fungerar hittills väldigt bra, och jag tror inte jag kommer ha några större problem med att istället sitta i Hongkong och glassa när det väl blir dags. Jag tror tvärtom att jag kommer ha det alldeles förträffligt.

För att ni ska förstå lite vad jag gör i skrivande stund, låter jag er nu följa med i terapiarbetet. Ta på er mysiga kläder (förslagsvis morgonrock och tjocka sockor), sätt er i lämplig fåtölj eller soffa, slut ögonen, tänd ett ljus (eller gör det innan ni sluter ögonen förresten), och låt Old Blue Eyes vagga er in i en värld av gnistrande snö, sprakande brasor och storögda barn.

From all of me, to all of you:

Det är bara lite Aids.

Jag har en ny idol. Hon heter Sara Granér. Tycker du inte hon är rolig kan du dra åt helvete.

Return of the Living Dead

Jaja, här har ni mig igen! Jag förstår att väntan varit lång och plågande för både kropp och själ, men nu kan ni öppna era krampande ögon mot höstsolen och se ljuset i tunnelns slut igen. Jag är tillbaka.

Min frånvaro har berott på både mycket och samtidigt ingenting särskilt. Man skulle kunna sammanfatta det som att det bara blev så. Dels för att det är enklast och dels för att jag har svårt att tro att någon egentligen bryr sig om vad jag gjort de timmar jag i vanliga fall ägnar åt att blogga.

Hur som helst kan vi ju säga att en hel del tid gått åt till att förbereda det som smäller av den 8 nov. Jag säger inte mer utan låter er helt enkelt beskåda härligheten själva:

8 nov - 20 nov New York City
20 nov - 6 dec Los Angeles
6 dec - 20 dec Tokyo
20 dec - 4 jan Hongkong
4 jan - 25 jan Hua Hin (och lite Bangkok)

Behöver jag säga att det känns.. stort? Ballt? Spännande? Roligt?
Nej, tänkte la det.

Det hela ska dessutom genomlevas i en 45 cm resväska. Jag ska plocka fram mina smartaste, bästa packnings-skills, glömma att jag är tjej and make it work like a charm. Visst, lite slit och släng-konsumtion får det bli under resans gång, men jag är fan duktig på att ta vara på både saker och mat annars, så jag anser mig ha lite till godo på det kontot.

Far och flyg!